veronicaannaelisabeth

 

Vi hade en präst på besök på religionen idag. Och visst, även fast det var riktigt intressant, sa han någonting som jag blev så fruktansvärt irriterad på. Han hävdade att vi som inte har en tro, vi är fattiga när det gäller att hantera kriser. Gud finns inom oss och religion är ett språk för detta, men de som inte tror på gud har inget språk, är fattiga, när det kommer till att hantera kriser. Så basically, vad han menar är att när min hund dör ojar jag mig och känner att livet är pest, medan de kristna tänker att det är guds vilja och det finns en mening med det. Vem är det som inte kan hantera kriser när man hela tiden "skyller" på någon annan?

Pratade med en vän igår om att saknde det som aldrig kommer igen. Nojan över att fylla vuxen, eftersom man aldrig mer får vara tonåring, eller när man fyllde tonåring, och aldrig fick kalla sig barn igen.

Jag har ikväll suttit i min säng och skrivit tal. Det är ingen skoluppgift, nej. Det är ett tal som jag ska hålla på vår studentskiva, två veckor från idag. Även fast jag endast skrivit den i ett svep, är jag grymt nöjd. Det känns riktigt bra, och det är skrivet från hjärtat, vilket är för mig det viktigaste. Nu ska jag bara fixa en fin färg på papper, klistra och klippa så att jag får superfina talar-kort. Har en idé som jag tror kommer bli super! Nu ska mitt rödflammiga ansikte sova. godnatt!

Tog en liten sovmorgon då jag känner mig krasslig igen, och vill vara på topp till slutredovisningen för projektet ikväll. Men sitter och drömmer om London, återigen. Åh vad jag vill dit. Nu nu nu! Nästan så att jag funderar på att dra med mig pappa, bara för att få åka. Visst, jag älskar min pappa och han skulle kissa på sig av lycka om jag frågade honom... men vet inte om London är världens bästa plats att åka på one on one resa med ens pappa. Vi kan gå varandra på nerverna rejält, och ha ett uteliv som lockar runt knuten är inte så kul när man reser med far sin. Men. Kanske ska droppa idén iallafall.. tåls att tänka på. Men nu ska jag strax börja fixa mig. Skola tio över elva!

Denna onsdagskväll bara sprudlar jag av inspiration. Dessutom har jag äntligen upptäckt vad min stil är. Har velat i ett par år, vilket resulterat i en gäng osammanhängande kläder i min garderob, och många som jag idag inte vill bära. Dessutom lägger jag mestadels av mina pengar på mat haha! Skulle kunna köpt så mycket nytt i februari och mars, men äter som en häst, och gärna ute! Eller inte så mycket ute... vad lägger jag mina pengar på egentligen? Sjukt. Får ta tag i det där. Här under är iallafall mina favoritkjolar från Topshop. I sommar kommer jag bo i fina kjolar och långklänningar. Jag är, och har alltid varit, en klänning - och kjoltjej.

mittenkjolen är min absoluta favorit. hur fin?

Topshop har fått in så sjukt fina saker på sistone. Blir helt sjuk bara av att titta på hemsidan. Här är några favoriter:

Om sisådär tre veckor ska jag på en skiva med temat "jätte". Och eftersom jag är ganska trött på att tänka ut utklädnader osv, kör jag på det enkla spåret. "jättelånga/flippade/stora ögonfransar. Bilden ovan är en inspiration, och fransarna nedan är de jag funderar på. Vad säger ni? Tror det kan bli ganska coolt!

Jag brukar bestämma mina outfits kvällen innan.. inte för att jag bär speciella kläder, men det gör att jag tjänar en kvart på morgonen. Men nu har jag problem. Mina potentiella byxor är smutsiga, och jag orkar absolut inte springa ner till tvättstugan nu. hmmmmm i-landsproblem eller vad?

Måndag och nu ska jag kolla på älskade stylisterna. Varmt ute är det också! Wunderbra

Det är svårt att känna att man inte räcker till. Att man inte duger som man är, tio kilo upp eller ner, håret lockigt eller rakt, rent eller smutsigt. Att ingen skulle sakna en om man plötsligt inte fanns kvar. Att ingen skulle bemöda sig att resa fem timmar norrut om man åkt akut till Sveriges bästa mottagning för den sjukdom som sakta men säkert smugit sig på. Det är svårt att känna sig hopplös. oälskad. osynlig.

Vid närmare eftertanke vill jag nog inte gå ut idag. Dels, hinner jag knappt gå på toa, så mycket plugg som jag har, sedan är det en sk. "dålig dag". Håret är kaos och mer slitet än någonsin, kroppen och ansiktet är uppsvällt av för mycket onyttigheter och jeansen känns tightare än normalt. Det är dagar som denna min kropp säger till mig; "för guds skull är nyttigt, rör på dig och klipp håret!" Så ska nog lyda. Från och med nu ska jag bara äta nyttigt, frukost varje dag och gå till och från skolan, samt boka klipptid hos frisören. Till och med skinnjackan sitter fel idag. Hur den nu kan göra det.. jo juste. ville kunna ha en extra tröja under, utan att tänka på att jag aldrig har en extra tröja under... smart där veronica, smart. sexhundrasvenskakronor på en jacka som är för stor. det förklarar var alla pengar försvinner, på saker som är helt jävla fel. Jag älskar mig själv i sådana här lägen. Någon som vill köpa en skinnjacka i storlek XL? visserligen tycker jag den är liten i storleken, men jag är väl inte big mama heller? XL.. inte ens min mamma bär XL. Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck. Nu ska jag luta mig mot min dubbelhaka och deppa eller någonting. Eller juste, jag måste ju plugga. Trevlig fucking lördag.

Godmorgon. Strålande sol idag. Nu blir det filosofi, sen tror jag bestämt att linserna åker i, solglasögonen på och så ska jag ta mig en liten promenad!

Har kört historia i ungefär två och en halv timme. Skrivit ca 7 a4 för hand, som jag nu ska överföra i ett worddokument. Inte trodde jag att Egyptens politiska historia kunde vara så intressant. Shit, det är ju kul att plugga... eller ja, intressant. Älskar känslan av att jag gjort någonting, åstadkommit något. Och det har jag snart. Men ska nog ta en paus nu och hålla mami sällskap medan hon städar garderoben. Sedan fortsätta med historian. Det börjar med Napoleon!

Godmorgon världen. Solen fullkomligt gassar ute med klarblå himmel. En promenad nu vore inte helt fel! Men jag måste stanna inne och plugga. Och jag måste verkligen göra det också. Stora grejer till nästa vecka. Ikväll blir det kanske utgång. Vi får se. Trycker för övrigt i mig BRAGOkex... jag som skulle vara nyttig. Inatt åt jag choklad och mackor när jag kom hem. Att jag alltid ska äta när jag kommer hem på helgen? Dålig vana! Ut och njut av vädret! Själv blir det historia nu... later peeps

Jag ska inte alls flytta till studenthem i London och plugga. Visst, det skulle vara riktigt sjukt underbart, men jag sitter dagligen inte kollar in lägenheter att hyra i London... och blir mer och mer sugen på att sticka ner och jobba. Bra mycket mer utvecklande. Om man är två på en lägenhet med två sovrum, kan man komma undan med 1500 i månaden ungefär i ett område likanade brommaplan, åkeshov m.m, alltså riktigt okej! Åh. Jag vill ner nu. Kanske ska åka redan i höst? Vem är på?

Den 8 april går vår studentskiva av stapeln. Jag är helt sjukt galet taggad! Enda problemet är bara att jag ännu inte vet vad jag ska klä ut mig till. Temat är karaktärer. Filmer, böcker, spel, reklam you name it. Ganska lätt kan tyckas, men ack så fel. Har haft riktigt problem med vad jag ska klä ut mig till. Idéerna har flödat med allt från Audrey Hepburn och Marilyn Monroe till Byggare Bob och Doktor Kosmos. Till och med Doktor Mugg har dykt upp. Men. Inte ens så dåliga förslag kan få mig ut spel. Någonting bra ska jag allt komma på. För tillfället funderar jag på en kvinnlig version av Phantom Of The Opera. Fixar en sådan mask, lockar håret och någon vit klänning liknande den skjortan han har på bilden. Eventuellt en liknande blus och skinnshorts (eller någonting i den stilen). Helt way out... men herregud. Saknar man inspiration så gör man!

Jag tycker om min lilla bloggis. Den är fin, här skriver jag saker som överumplar mitt sinne. När jag känner mig förvirrad kikar jag in här och skriver. Det är fint. Bilden är från hösten årskurs nio. Vilken liten skit man var!

Jag har två sommarlistor. Vol. 2 för de låtar där mitt hjärta hoppar över ett hjärtslag av alla minnen som väller upp, samt en Vol. 1 där alla låtar som någonsin kopplats till sommaren finns. Dessa får mig att överleva jobbiga dagar, kvällar och regnväder. Mestadels gamla låtar, som man minns och älskar. I en salig blandning med allt från Melissa Horn till Elvis Presley och Sam Cooke. Det finns även en vol. 3. En så kallad V.I.P lista. Här har endast några få låtar rum. De låtar jag kopplar ihop med ren lycka. Dessa låtar tröttnar jag aldrig på, och dessa har en speciell plats i mitt hjärta.

Det går inte ens att räkna upp allt som gick fel idag. Inte heller vill jag det. ÅngHEST (inte ångest... utan ångHEST till och med) på den. Men besviken är jag iallafall på mig själv. Riktigt besviken. Jag vet att jag skulle klara av jobbet. Om än med lite hjälp i början. Men det behöver ju alla. Nej. Nu väntar jag bara på att de ringer och säger du nådde inte ända fram. Om, poängtera OM, jag går vidare, ska jag fan kyssa gatan. Varför vet jag inte, men det var de äckligaste jag kom på. Hoppas jag slipper det! Bara för att det sket sig ska jag nu söka två jobb sen plugga hela kvällen lång. Om jag inte lyckas på anställningsintervjuer, kan jag ju försöka lyckas i skolan iallafall. Eller något.

Jag pratar alltid för mig själv. Det går inte en dag utan att jag säger saker som "jaha, vad gör vi nu då?" eller "såååja". Till och med på morgonen när jag vaknar och ska kliva upp ur sängen kan jag utbrista "gud vad kallt det var" eller "åh jag orkar inte". Vanliga människor tänker detta, men jag säger det. Som om jag pratar med den som ligger bredvid mig i sängen, eller sitter i soffan medan jag sitter i fåtöljen. Problemet är bara att jag är ensam. Men ändå pratar jag som om jag inte var det. Kanske är det min ofödde tvilling som någonstans finns med mig? För jag tror ändå att alla som i gruden är tvillingar, förblir det. Oavsett om denne föds eller lever. Krångligt att förklara min tankegång, men ibland slår det mig. Kanske pratar jag med min tvilling, bara för att jag i grunden ändå är född till att ha ett syskon, som fyller år på samma dag som jag.

Kom över massa gamla bilder från förra datorn. Minnen, minnen och minnen. Vissa roligare än andra. Men överlag kul att se! Här är ett smakprov på vad jag suttit och garvat åt senaste timmen.

Jag har snöat in på vida jeans. Jag lovade mig själv att aldrig ha vida jeans igen, inte ens raka. Stuprör livet ut, ungefär. Men det här med mode är allt konstigt. Nu har jag börjat gilla tanken med vida jeans mer och mer. Inte supervida som många har - lite stolthet har jag kvar, men lite vida. Jeansen ovan drömmer jag om just nu. Inte så där supervida, men en bra början. Konstigt att 90-talet börjar komma tillbaka... trenden med klumpiga skor till exempel. Vem minns inte platåskorna man hade i lågstadiet?? Jag hade lila-glittriga. Fancy!

Jag har inte shoppat klänningar på evigheter så idag har jag fyllt kvoten lite! En svart klänning som man alltid har nytta av, och min första långklänning! Den är mycket finare i verkligheten. Tänker mig med en skinnjacka eller mockajacka och converse. Gärna en latte i handen, sol och en fin vän vid sidan av! Från H&M och Åhlens/Frk

Jag kan ha hittat min studentklänning! Den är inte dyr. Den är inte ovanlig och jag kommer kunna ha den hela sommaren istället för att använda den en gång och sedan låta den hänga i garderoben som ett minne. Spets, form och alldeles underbar! Ska fnula lite... men denna är absolut ett bra komplement! Från H&M.

Nu vill jag bara gråta. Det är hemskt att inse. Men ska sova. Skönt ska jag sova. Godnatt!

Jag har sådan lust att strunta i allt. Bara lägga ner. Men den viljan jag kände i augusti att satsa, finns ändå där. Trots att jag gjort allt annat än det fram tills nu. Nästa vecka jag jag boka möte med varenda lärare, de ska tala om för mig var jag ligger och hur jag ska göra för att nå mitt mål. Jag ska ha prickfri närvaro och komma i tid varje morgon. Jag ska stå där, den 9 juni, och känna att jag iallafall kämpade mot slutet. Att jag inte gav upp. För jag hatar att ge upp. När jag vet att jag kan. Och jag vill. Jag vill egentligen nå mina mål hela tiden. Jag vet ju hur det känns att vara nöjd. Stolt. Men ändå har jag försummat det som är min nyckel till utbildning. Det som är min väg till framgång. Jag sumpade gymnasiet. Så kommer jag tänka. Jag slappade och fick medelbetyg. Jag hade kunnat få högsta betyg i allt. Om jag bara velat. Och orkat. Jag är så sjukt besviken på mig själv. Får magont bara jag tänker och läser detta nu. Får ångest då jag tänker på allt jag kunnat göra bättre. Jag ska bättra mig. Trots en tuff vår med skivor och kommande student, ska jag ta tag i mig själv. Jag gillar trots allt när det är press. Jag gillar trots allt när allt sker samtidigt. Jag gillar trots allt när jag får känna min vuxen. Men är jag redo att känna mig vuxen?

Jag går som på nålar. Inte bara för att jag väntar svar från MPGames. Utan även för att jag tar studenten om 90 dagar, och det är tills dess ett helt läsårs pluggmaterial kvar. Sedan gör nålarna lite extra ont när jag provar studentmössan ytterligare här hemma, och inser att den verkligen är för liten. Antingen trycker jag fast den på huvudet så att jag ser ut som ett uppblåst plommon, eller så låter jag den sitta så som storleken tillåter och får hela dagen hålla handen på huvudet så att den inte ska glida av mitt bland all champagne, vinglande i korridorerna och glada tjut. Attans att jag tappade bort de band man fick med.. antagligen för att spänna fast den under hakan. Där har vi lösningen! Får leta reda på ett sådant imorgon..

Intervjun gick bra! Hade kunnat gjort saker bättre, men att jag ens klarade det jag klarade är helt otroligt för att vara mig. Så jag är supernöjd! Om jag inte går vidare till personlig intervju är jag iallafall en erfarenhet rikare och då är det bara att satsa på något annat jobb! Ska isåfall svänga förbi grönan och se om någon av de som var med idag jobbar. Superhärligt gäng människor! Förstår varför just de blev kallade... trivdes i sällskapet... och det gjorde såklart också att jag vågade! Så en stolt tjej som skriver just nu! Dessutom håller hon på att laga mat. Åt knappt någon lunch, så lite mat skulle sitta riktigt fint i magen nu. Parmainlindad kycklingfilé med bulgur. Mmm!

Lyckades aldrig somna inatt utan höll mig sysselsatt med diverse saker. Kollade bland annat upp JMK in på grunden, och kom fram till att upplägget angående kurser är väldigt konstigt och att jag vill ha en mer sammahållen utbildning. Så jaha, var ska jag plugga nu då? Somnade sedan med vetskapen om endast två timmars sömn och planerna på en stor frukost med mycket kaffe. Hur det blev? Klockan ringde inte och jag sitter här med fyra timmars sömn... ingen matlust och kaffet smakar inte som det brukar. Godmorgon.

Mars 2010. Ett år sedan. Det hände mycket i mars jag vill minnas. Vissa minnen finns bevarade i foton, ögonblick som fastnat. Andra lever vidare inuti. Men alla finns där. Jag var en helt annan Veronica. En Veronica som desperat sökte efter vem hon var, en Veronica som var osäker och helt plötsligt upptäckte livets problem. Veronica idag? Hon är mer säker på vem hon är, inte fullt ut, det kan man nog aldrig vara, men den grad av osäkerhet som fanns förut hör till det förflutna. De problem som plötsligt kom till hennes kännedom har följt med henne och gjort 2010 till de revolutionerande år som det faktiskt var. Imorgon vaknar jag med vetskapen om att jag inte är kvar i det som var förut, att utvecklingen av arten Veronica anna elisabeth har gått framåt med positiv utång och att denna fortsätter att utvecklas. Än är inte hopper över. Det har bara börjat!

Sitter och peppar mig själv eftersom jag ska på gruppintervju hos MPGames imorgon. MPGames är de som har hand om alla dessa choklad, godsedjur och lottstånd på stockholmarnas tivoli, Gröna Lund. Detta gör jag genom att söka lediga tjänster som själva Gröna Lund annonserar ut. Ett smart drag? Jag vet inte. Men att jag vill ha ett roligt och givande jobb i sommar vet jag iallafall. Imorgon klockan ett ska jag befinna mig ute på Djurgården för rollspel och samtal.

Kanske är jag alldeles för bekväm. Kanske är jag rädd att jag ska misslyckas? Eller så älskar jag Stockholm. Oavsett så har jag, efter ett par timmars surfande, kommit fram till att jag stannar i Stockholm. Jag ska skaffa mig ett jobb, lägenhet och utbildning på JMK. Sedan ska jag bo och verka i Sveriges vackraste stad. Visst. Min dröm och London kommer alltid finnas, likaså att studera och leva studentliv i Lund. Men just nu känner jag för att skaffa mig ett eget liv i Stockholm. Bara för att man flyttar på sig från stad till stad betyder inte det att tillvaron blir bättre.

Tanken var att plugga. Men tanken fungerar inte alltid. Jag slukas upp av mina drömmar, mina fantasier om ett liv efter gymnasiet. Ett liv där jag lever med det jag vill, när jag vill. Ibland tar min fantasi över, ibland vill jag mer än jag kan åstakomma. Ibland släpper jag allt runt omkring, bara för att få drömma, tro, hoppas. En dag ska jag leva nära mina intressen. En dag ska jag se tillbaka och säga "du klarade det".

Jag säger det igen. Något som kan göra mig förundrad i timmar och vilja ha mer, är det skriva ordet. När någon frågar mig vad jag planerar att syssla med i framtiden svarar jag direkt journalistik. Men det finns så mycket mer. Kommunikation. Hur man kan påverka genom ord och bild är någonting som fascinerar mig. Det skrivna ordet. Jag älskar klangen och innebörden. Min dröm? Att få jobba med kommunikation gällande just... ja precis... det skrivna ordet. Och för er som inte riktigt förstår mitt, inte helt lätta språk, är min dröm att få jobba på en tidningsredaktion och nå ut till de som är villiga att ta in mitt mästerverk. Att få kombinera andra intresseområden är såklart ett plus, men dagstidning skulle, även det, vara helt underbart. En lokaltidning som fokuserar på den målgrupp i området känns som en bra början. Få skriva och jobba med ens egna kvarter, för människorna runt knuten. Allra helst vill jag jobba med detta i sommar. Göra research, skriva reportage, artiklar, intervjuva, layouta, redigera. Jag vill göra allt. Jag vill vara en tillgång på en redaktion som uppskattar mitt arbete. Men. Det är svårt att få in en fot. Utan kontakter och utbildning. Just därför lockar JMK mer än någonsin just nu. Att snabbt skaffa en utbildning och kanske, kanske, få andas mitt intresse dag ut och dag in. Jag skriver gärna för läsande ögon, intresserade ögon och snabba hjärnor. Men att skriva för ingenting, att skriva och skriva, men aldrig bli läst. Nej det känns meningslöst. Som nu. Jag drömmer ofta om att ha en stor blogg. Inte för att jag ska kunna visa upp vad jag bär eller äter till frukost, utan för att visa upp mig. Visa världen vad jag brinner för och hur vackra ord kan vara om de binds ihop rätt. Jag fortsätter drömma, för tyvärr är mediakretsen otroligt hårt dragen just nu, och det är omöjligt att synas utan stödhjul.

Det var inte igår! Designen är omgjord (igen) och snart är det vår! Idag är dock sängen min bästa vän då jag åkt på en förkylning... inte kul, men man måste vara sjuk för att bli frisk! Tänk om man aldrig var sjuk... då kan man inte känna lyckan när man äntligen blir frisk. Logik? Haha! Anyway.Ska dock ut snart, tänkte köpa hem semlor, såklart (fettisdagen), och kika efter ett par nya converse. Det tillhör ju våren! Ska försöka få denna blogg i rullning igen. puss!