... but different
Pratade med en vän igår om att saknde det som aldrig kommer igen. Nojan över att fylla vuxen, eftersom man aldrig mer får vara tonåring, eller när man fyllde tonåring, och aldrig fick kalla sig barn igen.
Att våren är här är underbart på alla sätt och vis, men det förtydligar också att en ny era börjar. Allt som varit, har varit, och kommer aldrig komma igen. Allt som hänt det senaste året, har jag bara kvar som minnen. Det är väl klart att det är så... ja det är de. Men sörja det, kan jag göra i alla fall. Förra våren och sommaren, det har redan gått ett år. Nu är det nya äventyr som väntar. Nya ögon att upptäcka. Nya bänkar att sitta på, nya promenadståk att gå. Samma stad, men andra villkor.
Kommentarer
Trackback
