veronicaannaelisabeth

Det går inte ens att räkna upp allt som gick fel idag. Inte heller vill jag det. ÅngHEST (inte ångest... utan ångHEST till och med) på den. Men besviken är jag iallafall på mig själv. Riktigt besviken. Jag vet att jag skulle klara av jobbet. Om än med lite hjälp i början. Men det behöver ju alla. Nej. Nu väntar jag bara på att de ringer och säger du nådde inte ända fram. Om, poängtera OM, jag går vidare, ska jag fan kyssa gatan. Varför vet jag inte, men det var de äckligaste jag kom på. Hoppas jag slipper det! Bara för att det sket sig ska jag nu söka två jobb sen plugga hela kvällen lång. Om jag inte lyckas på anställningsintervjuer, kan jag ju försöka lyckas i skolan iallafall. Eller något.